VAD INNEBÄR BOKFÖRINGSBROTT?
Bokföringsskyldighet
Reglerna om bokföringsskyldighet finns i bokföringslagen (1999:1078).
Bokföring är ett system för att ordna och behandla ekonomiska händelser i ett företag eller en organisation av annat slag. I princip alla juridiska personer med säte i Sverige är bokföringsskyldiga, oavsett om de bedriver näringsverksamhet eller inte. Hit hör bland annat aktiebolag, handelsbolag och ekonomiska föreningar. Undantag görs för vissa organisationer med begränsade tillgångar, såsom ideella föreningar, registrerade trossamfund och stiftelser.
Bokföringsskyldigheten inträder den dag då den juridiska personen förvärvar rättskapacitet, det vill säga när den juridiska personen registreras. Skyldigheten innebär sammantaget att företaget ska:
Löpande bokföra alla affärshändelser i grundbok och huvudbok.
Se till att det finns verifikationer till alla bokföringsposter samt upprätta systemdokumentation och behandlingshistorik.
Bevara allt bokföringsmaterial och den utrustning samt de system som behövs för att presentera räkenskapsinformation i läsbar form.
Upprätta balansräkning när bokföringsskyldigheten inträder eller grunden för när denna ändras.
Avsluta den löpande bokföringen med ett årsbokslut eller, i vissa fall, en årsredovisning.
Som huvudregel ska kontakta in- och utbetalningar bokföras senast påföljande arbetsdag. Kontanta transaktioner omfattar betalning med sedlar och mynt samt postväxlar, mottagna checkar och andra betalningsanvisningar som omedelbart kan omsättas i pengar. Övriga affärshändelser ska bokföras så snart det är möjligt, det vill säga så snart det finns tillräckliga uppgifter för att upprätta en korrekt bokföring. I vissa fall får bokföringen dock senareläggas, under förutsättning att det är förenligt med god redovisningssed.
Bokföringsbrott
Regleringen av bokföringsbrott finns i 11 kap. 5 § Brottsbalken.
Ett bokföringsbrott begås när någon uppsåtligen eller av oaktsamhet inte anses ha uppfyllt sin bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen. Det kan till exempel ske genom att underlåta att bokföra affärshändelser, lämna oriktiga uppgifter i bokföringen eller inte upprätta nödvändiga handlingar.
Ansvar och gärningsmän
Enligt svensk rätt kan endast fysiska personer begå brott och dömas till påföljd. En juridisk person, som exempelvis ett aktiebolag, kan alltså vare sig begå brott eller dömas till påföljd.
Som brottssubjekt för bokföringsbrott anges den som åsidosätter bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen. Av principen om företagaransvar följer att såväl legala företrädare som så kallade faktiska företrädare för en bokföringsskyldig juridisk person kan dömas som gärningsman vid åsidosättande av den juridiska personens bokföringsskyldighet. Med faktisk företrädare menas typiskt sett att personen i fråga, på grund av sin ställning, har ett bestämmande inflytande över bolagets rörelse och drift, det vill säga ungefär samma roll som en verkställande direktör. Vid bedömningen av om en person ska anses som faktisk företrädare ska en samlad bedömning göras av en flera omständigheter. Av särskilt intresse är bland annat om personen har ett ekonomiskt intresse i bolaget, om personen är den verklige ägaren samt om personen inåt eller utåt uppfattas som chef för bolaget.
Även den som faktiskt sköter bokföringen åt någon som är bokföringsskyldig kan dömas som gärningsman, exempelvis en ekonomichef i ett aktiebolag eller en extern bokförare.
Ringa brott
Ett bokföringsbrott som endast bestått i att årsredovisningen har upprättats för sent ska som utgångspunkt bedömas som ringa brott om förseningen understiger fem månader. Samtliga omständigheter kring brottet ska dock beaktas vid bedömning av svårhetsgraden, därmed kan omständigheter såsom verksamhetens omfattning och om förseningen utgör en engångsföreteelse få betydelse.
Grovt brott
Vi bedömandet av om ett bokföringsbrott är grovt ska särskilt beaktas om åsidosättandet avsett mycket betydande belopp, om gärningsmannen använt falsk handling, om gärningen ingått som ett led i en brottslighet som utövats systematiskt eller om gärningen annars varit av särskilt farlig art. Denna uppräkning är inte uttömmande. En grund som ofta åberopas för att ett bokföringsbrott ska bedömas som grovt är att det skett i skatteundandragande syfte.
Ansvarsbefriande rättelse
Det finns ett visst begränsat utrymme att undgå ansvar för bokföringsbrott genom att rätta förekommande fel och brister i bokföringen, så länge bokföringen för den aktuella redovisningsperioden inte är avslutad. En rättelse som medför ansvarsbefriande verkan kan inte ske när bokföringen för perioden är avslutad eller när bokföringsåtgärden på annat sätt blivit definitiv. Till skillnad från vad som gäller för exempelvis skattebrott finns dock ingen bestämmelse om frivilligt tillbakaträdande från ett fullbordat bokföringsbrott.