Vad innebär näringspenningtvätt?
Brottet näringspenningtvätt regleras i lag (2014:307) om straff för penningtvättbrott.
Av lagens 7 § framgår att för näringspenningtvätt döms den som, i näringsverksamhet eller såsom led i en verksamhet som bedrivs vanemässigt eller annars i större omfattning, medverkar till en åtgärd som skäligen kan antas vara vidtagen i syfte att dölja att pengar eller annan egendom härrör från brott eller brottslig verksamhet eller till att främja möjligheterna för någon att tillgodogöra sig egendomen eller dess värde.
För att straffansvar krävs alltså att det är fråga om:
En gärning som har vidtagits i näringsverksamhet eller såsom led i en verksamhet som bedrivs vanemässigt eller annars i större omfattning, och
Gärningen ska utgöra medverkan till en åtgärd som skäligen kan antas vara vidtagen i penningtvättssyfte.
Vad gäller begreppet näringsverksamhet så ska det förstås i vidsträckt mening och omfattar varje verksamhet av ekonomisk art som bedrivs yrkesmässigt av en fysisk eller juridisk person. Att en gärning utgör ett led i en verksamhet som bedrivs vanemässigt förutsätter i princip att det rör sig om flera likartade fall, även om åtalet endast behöver avse ett enskilt fall. Vad gäller huruvida verksamheten annars bedrivs i större omfattning så tar det främst sikte på situationer där vanemässighet inte kan styrkas, exempelvis på grund av att förfarandet pågått under en begränsad tid, men där hanteringen ändå varit omfattande.
Den straffbara gärningen består av att medverka till en åtgärd av visst slag. Detta innebär att ansvar aktualiseras även för den som inte själv vidtar huvudåtgärden, men som främjar eller möjliggör den. Beträffande kravet på att åtgärden som gärningen medverkar till ska vara vidtagen i penningtvättsyfte så är det inte avgörande om egendomen faktiskt härrör från brott eller brottslig verksamhet. Det som kriminaliseras är i stället det klandervärda risktagande som ligger i att genomföra en transaktion som, utifrån omständigheterna, skäligen kan antas vara vidtagen i ett sådant syfte. Att egendomen i efterhand visar sig ha ett legitimt ursprung innebär därför inte straffansvar utesluts.
Vad gäller innebörden av ’’skäligen kan antas’’ så krävs inte att gärningsmannen själv har gjort den bedömningen att åtgärden varit ägnad att främja eller dölja penningtvätt. Däremot måste de omständigheter som ligger till grund för en bedömning att så är fallet vara täckta av gärningsmannens uppsåt. Det kan exempelvis handla om att gärningen avsåg en viss summa eller att den företogs under vissa omständigheter. Uttrycket ”skäligen kan antas” markerar alltså att det är de omständigheterna under vilka åtgärden vidtogs som är avgörande för bedömningen av om ett klandervärt risktagande föreligger eller inte.
Grovt brott
För att näringspenningtvättbrott ska bedömas som grovt krävs, utöver att rekvisiten för brott av normalgraden är uppfyllda, att det finns försvårande omständigheter av viss tyngd.
De omständigheter som särskilt ska beaktas vid bedömningen av om brottet ska anses vara grovt är ifall gärningen avsett betydande värden eller i annat fall varit av särskilt farlig art, exempelvis genom avancerade tillvägagångssätt.