Den 1 september 2026 trädde de ändrade reglerna kring utvisning på grund av brott i 8 a kap. utlänningslagen (2005:716) (UtlL) i kraft. Reglerna innebär bland annat att åklagarna får en skyldighet att yrka på utvisning när brottet är utvisningsgrundande samt möjliggör fler beslut om utvisning när en utlänning begått ett brott.
De grundläggande förutsättningarna för utvisning på grund av brott finns i 8 a kap. 1 § UtlL. För de fall då en utlänning döms för brott till en påföljd strängare än böter, eller om domstol undanröjer en påföljd som personen dömts till och dömer till en strängare påföljd än böter, ska personen utvisas. För utlänningar som tillhör vissa personkategorier finns särskilda förutsättningar i 8 a kap. 3-6 §§ UtlL som utöver förutsättningarna i 1 § ska vara uppfyllda. Dessutom krävs att skälen för utvisning väger tyngre än skälen emot.
Skälen som har betydelse för bedömningen av om utvisning ska ske eller inte räknas upp i 8 a kap. 2 § UtlL. Brottslighetens straffvärde och karaktär samt återfallsrisken utgör skäl för utvisning, medan utlänningens anknytning, etablering i samhället, familjeförhållanden samt om personen har barn är skäl emot utvisning.
Personer som tillhör vissa personkategorier, exempelvis en flykting, kan utvisas endast om personen begått ett synnerligen allvarligt brott och det skulle medföra allvarlig fara för allmän ordning eller säkerhet att personen stannar kvar i Sverige, eller att personen här i landet eller utomlands bedrivit verksamhet som inneburit fara för Sveriges säkerhet och det finns risk att personen fortsätter med sådan verksamhet här. De särskilda förutsättningarna som gäller för vissa personkategorier finns i 8 a kap. 3-6 §§ UtlL.
Genom ändringarna i lagen ges åklagaren en skyldighet att yrka på utvisning om brottet är utvisningsgrundande. Åklagaren ska inte göra någon intresseavvägning och behöver dvs. inte ta hänsyn till skäl som talar för eller emot utvisning. Det är den behöriga domstolen som prövar och beslutar om utvisning efter yrkande av åklagaren. Det är endast när åklagaren yrkar på utvisning som domstolen ska pröva frågan och rätten får inte längre självmant pröva frågan om utvisning. Domstolen ska beakta relevanta internationella åtaganden i sin prövning eftersom ett beslut om utvisning bland annat kan utgöra ett ingrepp i utlänningens och övriga familjemedlemmars privat- och familjeliv. När domstolen gör sin intresseavvägning ska brottslighetens straffvärde och karaktär, återfallsrisk, utlänningens etablering i samhället, anknytning till Sverige samt familjeförhållanden beaktas.
Även bestämmelsen 8 a kap. 11 § UtlL om återreseförbud har ändrats. När domstolen ska bestämma om återreseförbudets längd ska detta göras med utgångspunkt i brottslighetens straffvärde. Ändringen innebär att gränserna för återreseförbudets normala längd sänks vilket medför att längre återreseförbud ska beslutas vid lägre straffvärden än tidigare. Vid ett straffvärde som motsvarar fängelse i mindre än sex månader ska återreseförbudet normalt bestämmas till fem år. Enligt den tidigare lydelsen gällde detta vid straffvärden som motsvarade fängelse i mindre än ett år. Om straffvärdet motsvarar fängelse i sex månader eller mer men inte ett år och sex månader ska återreseförbudet normalt bestämmas till tio år. Tidigare gällde tio års återreseförbud vid straffvärden som motsvarade fängelse i ett år eller mer men inte två år. Förbudet ska inte tidsbegränsas vid högre straffvärden. Vidare förtydligas vilka omständigheter som kan motivera ett längre respektive kortare förbud. Brottslighetens karaktär och risken för fortsatt brottslighet kan motivera ett längre förbud medan anknytning till Sverige och andra personliga förhållanden kan motivera ett kortare förbud.
Bestämmelsen 8 a kap. 14 § UtlL om upphävande av uppehålls- och arbetstillstånd har ändrats i sin helhet och tillstånden upphör nu att gälla när beslut om utvisning enligt 8 a kap. UtlL får laga kraft eller när utlänningen avgett nöjdförklaring av beslut om utvisning och åklagaren medger att beslutet kan verkställas. Detta gäller dock inte utlänningar som beviljats uppehållstillstånd med stöd av artikel 23 eller 24 i skyddsgrundsförordningen.
För verkställighet av beslut om utvisning på grund av brott, regler om uppehållstillstånd för den som utvisats på grund av brott samt om upphävande av sådant utvisningsbeslut finns regler i 12 kap. UtlL.
Åtal som väcktes innan ikraftträdandet, dvs. innan den 1 september 2026, omfattas inte av de nya reglerna. Om åtal däremot väcktes efter ikraftträdandet, oberoende av när brottet begicks, ska åklagaren yrka på utvisning. För brott som begicks innan ska domstolen dock tillämpa de materiella regler som gällde innan de nya reglerna trädde i kraft, trots att åtal väckts efter den 1 september 2026.